Se så fin krona jag fått. Alldeles egentillverkad av min mycket pyssliga kollega Lotta.

Glömde bort att säga att ringen är PERFEKT!

Tror att den blev i samma storlek som förlovningsringen faktiskt, och den sitter jättebra. Den går att ta av, utan att ramla av. :)

Nu ska jag iväg till Furillen och RA-dagen. Kanske nämna för chefen att en tillsvidare anställning vore en trevlig bröllopspresent. ;)

Nu är det bara en vecka kvar. 7 dagar.

Sista fredagen som ogift! :)

 Just nu njuter jag bara av livet, struntar i alla måsten och kansken.

Vi har varandra, prästen, kyrkan, festlokalen, maten och serveringspersonalen och en hel del annat. Resten är garanterat oväsentligt i det långa loppet.

Alltihop blev väldigt verkligt. Bara så där. På en gång. När vi träffade prästan och fick öva på att gå in. Vi fick till och med öva på att säga våra löften. Rasmus var cool som bara den. Jag grät lite. :)

Jisses, snart är vi där. Man och hustru. Make och maka. Mr. and mrs.

Det var lite bra med en påminnelse om vad det egentligen handlar om. Jag fick jättemycket energi, känner mig nykär och entusiastism över de sista sakerna som ska fixas och ordnas.

På väg till prästen och Vallstena kyrka för vårt vigselsamtal.

Var tvungen att svänga förbi hemma och hämta den ritual (?) vi valt, samt hindersprövningen.

Hittade en avi om ringen, så nu hoppas vi att den inte blev för stor istället.

Later!

Efter mycket om och men (och ett tiotal ivägskickade mail som inte kom fram) har jag nu Annikas resumé av möhippan i handen, redo att läggas in i festprogrammet. Jag skrattade så tårarna sprutade här där jag sitter.

Tack Annika!!

Nu är det riktigt nära. Imorgon är det min (och Rasmus) sista fredag som ogift(a).

Hann inte skriva klart festhäftena igår. Så jag kan inte kopiera upp dem idag, utan tar det på måndag istället. Trots att jag får åka in extra till jobbet. Men det måste jag ändå göra, ska ju låna bindningsmaskinen.