Vi hade en helt fantastisk dag. Båda ganska lugna och sansade, åtminstone på utsidan. Och i vart fall fram till kyrkklockorna började ringa. Då kändes det i magen, det vill jag lova.

Men allt gick bra, och gifta blev vi. Rasmus råkade säga fel efternamn och kallade mig Emma Pettersson iställer för Emma Dahlkvist, men jag blev ju en Pettersson några sekunder senare. :)

Ingen av oss grät hejdlöst under vigseln iaf, men för min del var det nära. :)

Mer detaljer kommer senare.

Fru Pettersson

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Låt mig börja med att erkänna att vi fortfarande inte har fått iväg våra tackkort!! Nu är det bra många månder sedan vi gifte oss, och ursäkterna gäller inte riktigt längre. Vi får göra kombinerade tack-och julkort snart.   Om en dryg vecka beger vi ...

Nu har vi snart varit gifta i två månader. Och fortfarande har vi inte lyckats få in någon bild i tidningen eller få iväg tackkorten. Det börjar kännas lite pinsamt!   Annars är livet som gift något jag verkligen rekommenderar. En fantastisk känsla a...

Eftersom jag surfar runt på en hel del bloggar stöter jag emellanåt på en och annan spännande utmaning. Eftersom jag inte blir utmanad (stackars, stackars mig) utmanar jag mig själv:   För fem år sedan: Hade jag fortfarande inte träffat Rasmus, jag p...