14 gäster har redan tackat nej till vårt bröllop. Vi hade räknat med ett bortfall på ca 10, men "problemet" är väl att de vi TRODDE skulle tacka nej inte har hört av sig ännu.

Varför i hela fridens namn satte vi OSA till den 1 maj istället för den 6 april?

Idag efter träningspasset gick jag rätt in i en stolpe. Det hela var hysteriskt roligt, men gjorde väldans ont. Jag slog i knäet mest, och fick en fin blå bula för besväret. Nu gör den ont och jag kan inte somna. Dels för att det gör ont, men också för att jag bara MÅSTE somna NU, GENAST om jag ska orka med veckan som följer utan att vara helt slut. Följdaktigen kan jag omöjligt somna.

Ska lägga mig i gästsängen och bläddra igenom en gammal bröllopstidning.

Förhoppningsvis somnar jag inom en överskådlig framtid. :)

Ah, så underbart det är att planera bröllop! :)

Vill tacka alla vänner för att de ställer upp och fixar och donar (och provar klänningar). Och våra underbara föräldrar som ställer upp med stöd - såväl mentalt som ekonomiskt. Sanningen att säga så betalar våra föräldrar hela bröllopet! Rasmus föräldrar betalar hälften, mamma en fjärdedel (+ min klänning) och pappa betalar en fjärdedel. Vi är så lyckligt lottade! :) Och lyckliga!

Vi har bestämt vilken låt vi ska dansa första dansen till. Det är ingen av dem som finns med i omröstningen. :P

Ida, Rasmus kusin, samt Ronja, Rasmus syster kommer vara mina tärnor under bröllopet. Känns jättebra! Nu ska vi bara hitta TVÅ likadana klänningar. Det blir spännande! Några tips?

34% av gästerna har ännu inte osat. De har dock på sig till den 1 maj, så det är ju drygt en månad kvar. Men 34% är ganska mycket ändå... Jag är otålig!

Ser framför mig hur jag kommer få sitta och ringa runt till gäster i panik den 5 juni. :)

Jag satt SÅ många timmar vid datorn igår.

Ni anar inte så mycket roligt jag helt plötsligt kommit ihåg att jag kommit på. :)

Så nu är det roligt igen. Jätteroligt faktiskt. :)

(Och sämre blev det visserligen, men man väljer ju vilka man vill visa upp)

Nuförtiden är det "inne" att ha kändis-look-alike bilder på gästerna i festhäftet. Vi ska nog inte ha det, men det var roligt ändå. Dessa kändisar är jag tydligen lik. Komiskt nog är jag också väldigt lik Keith Urban, vars låt (Making memories of us) jag älskar!

Idag är det tio veckor, eller 70 dagar kvar.

Läget känns stabilt, trots att det egentligen inte alls är speciellt stabilt. :)

Nu ska jag ta tag i tvätt och disk för ovanlighetens skull.